Det är inte Aftonbladets fel att Flashback givit tomma garantier om anonymitet. Det är inte synd om uthängda näthatare, skriver Isak Gerson.
Researchgruppen är i stormväder igen. Det finns mycket att säga, av minst sagt varierande kvalitet, men det finns en sak som jag tror fortfarande inte sagts.
Först av allt tar vi konflikten i fråga. Researchgruppen är ett gäng grävande journalister med någon slags vänsterbakgrund. De är mest kända för grävet de gjorde på kommentarer genom kommentarsfältverktyget Disqus, där de kunde visa att många folkvalda skrivit väldigt hatiska och ofta olagliga kommentarer på internet. Deras senaste gräv har de gjort på kommentarer på nätforumet Flashback, med hjälp av ett medlemsregister med personuppgifter de fått tag på.
Det stora argumentet för grävet är att mycket av det som händer på Flashback är ett demokratiproblem, att det är så fritt för Flashbackmedlemmar att hota journalister och politiker och att det göder fascistiska krafter. Innan granskningarna blev Flashback t.ex. känt för att bränder, våld och sabotage mot romska läger koordinerades på Flashback. De som är kritiska till grävet är det framför allt för att de är oroliga över flashbackmedlemmarnas anonymitet.
Jag har inget intressant att tillföra den diskussionen, men det finns en annan fråga jag vill komma till, och det är Flashbacks ansvar. Medievärlden ifrågasätter att folk är mer bekväma med att Flashbacks administratörer har uppgifterna bakom Flashbackanvändarna än att faktiska journalister och publicister har det. Överhuvudtaget pratas det väldigt lite om Flashbacks administratörer. Flashback själva vet att deras medlemmar räknar med att de garanterar den anonymitet medlemmarna iallafall tidigare räknat med att de har. Annars hade folk aldrig skrivit så mycket privat information eller skrutit så mycket om sina brott. Jag vet inte om Flashback någonsin skriver ut den garantin i tydlig text, men medlemmarna antar definitivt att den finns där.
Men har Flashbackadministratörerna tagit det ansvaret? Researchgruppen själva hävdar att de fått medlemsregistret. Det innebär att Flashback antingen har väldigt dåliga personuppgiftsrutiner eller att de faktiskt vill sina medlemmar illa. Men ponera att Researchgruppen ljuger, att de faktiskt fått tag på medlemsregistret via säkerhetshål. Varför finns sådana säkerhetshål från första början? För att sidans administratörer inte lägger tillräckliga resurser på att garantera medlemmarnas anonymitet.
Som användare bör du kunna lita på de tjänster du använder. Om en sida påstår att medlemmarna är anonyma på sidan bör de informera om sina säkerhetsbrister. Annars händer sådant här. Flashback har lurat mängder av medlemmar. Jag har inget medlidande alls för de Flashbackanvändare som anonymt förtalat och hetsat mot mitt ex i en i skrivande stund 146 sidor lång tråd. Inte heller för de flashbackanvändare som med drömmen om en framtida utrensning pratat om min judiska bakgrund.
Men för de som faktiskt vänt sig till Flashbacks relationsakut eller vänt sig till Flashback med psykiska problem har Flashback svikit. Det finns inte en enda del av mig som tror att Researchgruppen kommer att hänga ut någon av dessa personer. Men vad de visat är att om de kan få tag på registret så kan även andra göra det.
Samtidigt som de medlemmarna får sin identitet röjd för att Flashback har för dåliga rutiner kring sin säkerhet har sidan givit vinster på nio miljoner kronor. Grundaren Jan Axelsson plockade i våras ut en miljon kronor.