Vi berömmer oss ofta om att vara kritiskt tänkande, men det som är allra närmast oss själva flyger oftast under radarn. Tänk om vi riktade vår kritiska blick mot den egna kulturen lite oftare, skriver Isak Gerson.
Ett samhälle där folks materiella standard och plats i produktionen avgörs av vilken familj de föds i. Där ens värdighet och respekt helt och hållet grundar sig på vilken funktion man har fötts in i. Där orättvisor så stora att de dödar folk ses som rättvisa och rimliga tack vare att några förlegade principer tagna ur luften om vad som är rätt och rimligt rättfärdigar det. Det kapitalistiska klassamhället eller det indiska kastsystemet? Det är svårt att veta, men vad vi kan veta är att det ena systemet ses som långt mycket mer barbariskt, förhistoriskt och primitivt än det andra.
På samma sätt är det så enkelt för många att se det fruktansvärda och barbariska i ett samhälle av män som styr över kvinnor, använder dem för sina syften och exploaterar dem när det sker enligt andra kulturella principer, än när det sker inom ramen för den liberala demokratin.
Det är också alldeles för lätt att avfärda det strukturella våldet mot kvinnor som enskilda förövare, och alldeles för enkelt att avfärda den strukturella bristande hanteringen från rättssystemets sida som enskilda domares och polisers problem. För att det patriarkala maktutövandet sker inom det samhälle vi växt upp i.
En sak jag verkligen saknar med religionskritiken är kritiken mot de omedvetna religiösa föreställningarna som präglar vårt samhälle. Visst är det ett problem att snubbar samlas i församlingar och försöker bestämma över kvinnor.
Men är det inte ett större problem att lagstiftare, domare, fädrar och poliser utövar ett gigantiskt förtryck mot kvinnor under en föreställning om att det de gör är rationellt och bra, när de i själva verket bara reproducerar den kultur de är uppväxta med?
Jag tror att såväl skeptikerrörelsen som samhället skulle bli bättre av att viljan till kritik riktades mot den absurda kultur och de absurda värderingar vi lärs upp med som vi lär oss är rationella och riktiga. Klassamhällets rättvisa, patriarkala strukturer, kärnfamiljen, nationalstaten, tillväxtens lov, militarismen som ett sätt att skapa fred, människans dominans över andra arter, kapitalismen.