Liberalism och judiska frågor

I Sartres Anti-semite and Jew kritiseras inte bara övertygade antisemiter utan också de han kallar democrats som är jämförbara med socialliberaler. De som på ytan bryr sig om judar men ändå är oförmögna att bygga ett samhälle som välkomnar judar. “The anti-Semite reproaches the Jew wirth being Jewish; the democraft reproaches him with wilfully considering himself a Jew. Between his enemy and his defender, the Jew is in a difficult situation: apparently he can do no more than choose the sauce with which he will be devoured. We must now ask ourselves the question: does the Jew exist? And if he exists, what is he? Is he first a Jew or first a man? Is the solution of the problem to be found in the extermination of all the Israelites or in their total assimilation?” (s. 58)

Sartres poäng är att antisemiten vill göra juden judisk för att motivera att upphäva honom som människa (mörda honom). Liberalen vill upphäva hans judiskhet för att motivera att han ska ha samma rättigheter (assimilera honom), en klassisk tanke i fransk postrevolutionspolitik. En av sakerna liberalen fruktar hos den judiska minoriteten är att minoriteten utifrån sin position ska utveckla “a consciousness of the Jewish collectivity – just as he fears that a “class consciousness” may awaken in the worker” (s. 56-57), att de utifrån sin sociala position ska förstå sig själv som en minoritet och ställa politiska krav utifrån det.

Den här synen på judar och judiska organisationer är med mig när jag läser Göteborgspostens artikel om att Vänsterpartiet hoppar av samlingen Länsstyrelsen organiserar för att hedra förintelsens offer som passande nog kallas “Samling för demokrati” (vad nu det har att göra med förintelsens offer). De motiverar avhoppet med att de “tycker att det är en skymf mot förintelsens offer att göra den här manifestationen tillsammans med ett rasistiskt parti”. Läser man vidare kan man läsa att

Det är inte bara Vänsterpartiet som har diskutera[t] om det är lämpligt att Sverigedemokraterna finns med. George Braun, ordförande judiska församlingen i Göteborg, berättar att han själv nyligen lyfte den med landshövding Lars Bäckström, som är den som står som huvudarrangör.
– Det har ifrågasatts länge om Sverigedemokraterna är lämpliga att vara med, eftersom det handlar om en minnesdag för Auschwitz befrielse.
Hur ser ni från församlingens sida på det?
– Vi har haft uppe frågan helt nyligen och jag har tagit upp den med landshövdingen. Vi har talat om det, men det finns inget beslutat.

Judiska församlingen har alltså också protesterat mot att Sverigedemokraterna är med. Den överlägset största judiska gruppen – ashkenazijudarna – var nära att utrotas helt under förintelsen (vilket var ett uttalat mål). Än idag lever samma nazistiska rörelse och än idag förnekas utrotandet av judar. Och det verkar inte bli mindre. Så det finns fog att tro att Göteborgsposten och Länsstyrelsen kommer att ta den här synpunkten på allvar. Så sker dock inte. Länsstyrelsen har inte ändrat beslutet att bjuda in Sverigedemokraterna, och förvånande nog får de inte ens kommentera beslutet.

Nej, istället får Sverigedemokraterna genom Jörgen Fogelklou (konstaterad övertygad antisemit) kommentera anklagelserna, och utan att få följdfrågor avfärdar han anklagelserna som trams. Efter att vi vet att han är en av de antisemiter som gör att vi behöver minnas förintelsen.

Så enkelt kan man avfärda och osynliggöra den judiska församlingens och därmed den judiska gruppens ägande av minnet av nazisternas försök att förinta den judiska gruppen. Judar tillåts finnas som individuella människor, men inte som grupp. Kollektiva judiska åsikter, även när det gäller förintelsen, erkänns inte.