Inget misstag att polisen utreder autonoma för terrorn mot asylboenden

polismästare

En polis i Nyhetsmorgon sa imorse att de utreder den autonoma miljön (För er som inte talar babylonska: de menar syndikalister och yngre kommunister typ) som en av spåren kring den pågående terrorn mot asylboenden. Samma “autonoma miljö” som haft stor del i att koordinera mycket av flyktingmottagandet och resorna för transitflyktingar de senaste månaderna. Samma “autonoma miljö” som i decennier kämpat för öppna gränser och minskad jakt på papperslösa. Det låter himla skumt. Men är det himla skumt? Jag vill hävda att det inte är skumt att polisen utreder det spåret, eller att de kan säga det öppet i nationell TV.

kålsupareEn del av den “kålsuparteori” som högern med Birgitta Ohlsson i spetsen jobbat länge för att sälja in har handlat om ersätta vår gamla förståelse av fascistisk terror med flummet om “våldsbejakande extremism” där organiserade fascister jämställs med den utomparlamentariska vänstern (och “våldsbejakande islamism”). Den har kritiserats en hel del, av forskare och av aktivister. Samtalskompassprojektet är bara det senaste steget i den strategin. Den politik de senaste regeringarna fört har utgått från väldigt bristfällig metodologi, vilat på “experter” som refererat till varandra och varandras teorier snarare än till den mätta och studerade verkligheten och har inte haft någon koppling till den akademiska forskning som gjorts på högerextrema sedan andra världskriget. Det mesta verkar vara ideologiska hafsverk.

Men det här är en story som spunnits ihop rätt länge. Jag var själv en del av etablerandet av den retoriken i mina tidiga tonår. Varje gång ljuset riktades mot högerextrema fanns det någon där, redo att påpeka “men vänstern då, deras våld?”. På samma sätt fanns det alltid folk som var redo att kommentera vilken nyhet om den yttre vänstern som helst med att påpeka att det fanns några på ytterkanten som sysslade med våld. Det var inte fascister som sysslade med sådant, det var mina helt vanliga liberala vänner. Det hände både på internet, i skolan och på fester.

De blåare tidningarna är inte sena på att haka på det spinnet heller. Till och med vänsterpartipolitiker och sossar associeras med den våldsbejakande vänstern med skumma resonemang. Nu senast var det två politiker som varit i samma demonstration som några personer (med oklar politisk hållning) som skrikit antisemitiska slagord. Det påstods då att “[d]et är inte första gången vänsterpolitiker figurerar i samma sammanhang som våldsbejakande aktivister”. När artikeln självt påpekar att båda inblandade politikerna tydligt tagit avstånd.

kålsupare2

Det finns två saker vi riskerar att förlora här. Dels är det här ett sätt för högern att vinna mark och acceptans. “Enligt dagens officiella jargong existerar det alltså en extremvänster men ingen extremhöger” konstaterar Rasmus Fleischer i Aftonbladet. Det extrema våldet flyttas i mediebilden från högerextrema – där det faktiskt ligger – till autonom vänster. Men det är inte det jag är mest oroad för.

Vad jag är mest oroad för är hur det här kommer att påverka våra möjligheter att förstå, förklara och förhindra fascistisk organisering och fascistisk terror. Hur länge till kommer folk våga gå på demonstrationer mot fascism? Hur länge till kommer folk våga ryta tillbaka mot folk som försöker rekrytera röster till fascistpartiet? När den mångfald av teorier, praktiker, strategier och taktiker som byggts upp av vänstern kollektivt avfärdas som våldsbejakande extremism finns det inte mycket kvar att göra. Kanske att von ober-moralisera över sverigedemokrater som uttrycker sig plumpt på facebook? Dela självförhärligande kampanjer från nyhetstidningar och andra företagsrörelser på social media? Då kan fascisterna iallafall få arbetsro när de bränner flyktingförläggningar.

tanten

Leave a Reply