copy is right

“Alla får ligga” heter en bok om förförelsekonst som den något skumma typen Henrik Fexeus skrivit. Jag har inte läst boken, men jag har hört ryktet otroligt många gånger. Ibland när jag hör någon gå igång på ryktet låtsas jag att de pratar om arbetsmarknaden. Det blir så mycket lättare att förstå då.

“Men alla kan få ligga jobb. Bara de anstränger sig tillräckligt mycket så får de ligga jobb. Det handlar ju väldigt mycket om att ha rätt mentalitet. Man måste ta initiativ och snacka mycket. Man får ju också leva med att få många nekande svar. För att få ett ligg jobb måste man försöka väldigt många gånger. Jag får ungefär ett telefonnummer en intervju för varje fem raggningsförsök ansökningar jag gör skickar in.”

Samma retorik används av folk från den bortre högern till den kritiska och radikala vänstern. Folk som påstår att alla får ligga finns i drivor och åter drivor oavsett vilken del av det politiska spektrat en tittar på. Det är intressant, och jag kommer att återkomma till det. Det enda de har gemensamt är att de är folk som får ligga. Påståendet kan vidare generaliseras till att inte bara gälla one night stands, det gäller också ofta de flesta normativa kärleksförhållanden. Alla kan också hitta någon som vill inleda ett förhållande med dem. Alla kan såklart hitta någon att bli kär i, som är kär tillbaka. Och såklart: alla får ligga.

Det är intressant för mig som en del av den kritiska vänstern hur något så basalt som sex får folk som annars har radikala studier av samhället bara släpper den teoretiska och kritiska förståelsen av samhället och låter mytbildning få överhanden. Att vi pratar om folks förmåga att ligga på samma sätt som liberaler pratar om folks förmåga att få jobb har faktiskt exakt samma grund. Det är ett sätt att individualisera liggbarheten för att slippa se strukturerna. Precis som vi gör med alla maktordningar.

Liggandet är tätt kopplat till status. Det är inte kopplat till vilken mentalitet man har. Det är inte kopplat till hur mycket man kämpar med sitt utseende. (Det är även en ytterst biologisk grej. När jag tränade som mest sprang jag fem mil i veckan, gymmade sex timmar i veckan och planerade min kost utefter det. Jag blev varken mer muskulös eller lika smal som mina icketränande snygga jämnåriga.) Det är inte kopplat till hur initiativtagande man är. Det är kopplat till status. Våra normer om utseende och sexuell karisma (om “snygghet”) styr helt och hållet vilka som får ligga och som inte får ligga. Det är rätt svartvitt. Vissa får ligga. Vissa får inte ligga. Vissa får ligga lite. Vissa får ligga mycket.

Samtidigt har vi ett samhälle där vi – kanske framför allt som unga – bygger väldigt mycket av vår självkänsla på sexuella relationer av olika slag. Relationerna ses dessutom som ett köpslagande i sig. Mycket handlar om att ligga med de med mest status, för att tjäna mest status och framtida karisma själv. Snygga personer ligger med snygga. Mindre snygga ligger med mindre snygga. Hela tiden måste en veta sitt värde för att veta vad en ska satsa på. Det hela diskuteras i serien “Gry vet var gränsen går” i boken “Prins Charles Känsla”.

Här finns ett problem. Samtidigt som vi har strukturer som gör att vissa får ligga och att andra inte får ligga har vi också normer som säger att vårt värde som individer utgår från hur mycket vi får ligga. Jag kan inte räkna alla vänner (av båda kön) jag haft som mått asdåligt i längre perioder för att de aldrig fått ligga, eller ens blivit kyssta. Samtidigt har jag vänner som vägrar tro på mig när jag säger att jag hade många vänner som aldrig haft sex när jag slutade gymnasiet, och att de flesta av dem vad jag vet fortfarande inte har det.

Tänk tillbaka på din högstadieklass. Tänk på vilka som blev mobbade och vilka som mobbade. Tänk sedan på vilka som fick ligga tidigt och mycket, och vilka som förblev okyssta i grundskolan. Ser du några samband? Grattis, du har lärt dig att känna igen en av världens tydligaste maktordningar.

Så vi är här: De med karisma får ligga. Liggandet är ett sätt att ackumulera symbolisk makt, i och med att liggandet är ett uppvisande av makt. Som anarkist är jag i grunden kritisk mot alla maktordningar. Så även denna. Jag föraktar systemet. Jag föraktar hur vår sexualitet är mer fångad än någonsin. Det är hit den sexuella relationen tagit oss: en sexualitet som ger oss social PR, snarare än orgasmer.

Låt mig avvisa ett par banala kritiker mot min hållning:

• Men fula människor får ju också ligga. Ja, precis som att lata människor också får jobb (chefssektorn, banksektorn, ni fattar). Vår sexmaktordning bygger inte på faktiskt utseende, utan på en konstruerad liggbarhet som utgår från normer om status och sexuell karisma. Inte utseende.
• Jag har en vän som hade svårt för att ligga som till slut fick ligga/en partner. Ja? Vi pratar om strukturer. Inte om alla individuella fall som finns. Jag säger inte att strukturerna är det enda som avgör vilka som får ligga. Jag säger bara att de är extremt mäktiga och att de är otroligt intressanta att diskutera. Ibland får långtidsarbetslösa jobb. Räcker det för att vederlägga alla ickenyliberala kritiker av arbetsmarknadspolitiken? Knappast.
• Vadå, menar du att snygga personer måste börja ha sex med fula, eller? Nej, inte alls. Jag försöker bara syna och kritisera hur sexauliteten tar sig till uttryck.

Vad är då vägen vidare?

Min väg ut var queerteori och Liv Strömquist. När jag lärde mig att politisera allt (även sexualiteten och kroppen) började jag lära mig att se strukturerna. En självkänsla som jag tidigare bara byggt på min liggbarhet började långsamt att bytas ut mot en ny självkänsla, som byggde på mig själv. Jag såg inte längre behovet av att vara snygg, utan kunde nöjt acceptera min kropp som det bihang det var, snarare än den grund för värde jag sett den som tidigare.

Jag har ett tag funderat på att kategorisera mig själv som sexnegativ. Det är inte bara en bekväm polarisering mot den våg av så kallad sexpositivism som rider som en surfare på den våg av samtida misogyni de själva deltar i – som klagar på den svenska våldtäktslagstiftningen och på den nordiska sexköpslagen. Det är också ett sätt att kritisera de strukturer som finns kring sex. Det är inte ett kategoriskt celibat, på något sätt relaterat till den katolska synen på sexualitet. Inte heller är det straight edge-synen på sex, som bygger på att sex utanför omsorgsfulla relationer suger. Snarare är det en affektdriven motreaktion mot hur samhället skapar vår sexualitet.

Det är mycket av en alternativ nördarnas revansch. Jag är så himla trött på all misogyn smörja som kommer ur fula mäns trutar när de inte får ligga. Istället för att syssla med sådan reaktionär dygna vill jag vända mig mot strukturen i sig. Varför rikta en fot mot de kvinnor som inte legat med dig i ditt liv istället för att rikta en hård spark mot skitsystemet som inte bara sett till att du inte fått ligga, utan dessutom skuldbelagt dig för det.  Här är en chans att frigöra oss från den vanliga reaktionen på att inte passa i maktordningens topp, mot ett radikalt bemötande mot maktordningen.

Att ta tillbaka och vara stolt över att vara oknullad kan kanske ses som en ny subversiv taktik mot vår problematiska, samtida sexualitet. Det är att öppet erkänna att en står lägst i maktordningen, i samma andetag som en vederlägger maktordningen i sin helhet. Skända den fria sexualiteten, vägra ligga, var oknullad, et cetera.

“Alla får ligga” heter en bok om förförelsekonst som den något skumma typen Henrik Fexeus skrivit. Jag har inte läst boken, men jag har hört ryktet otroligt många gånger. Ibland...