Efterspelet efter utkanten

För att summera 1: Utkanten var ett frihetligt socialistiskt aktivitetshus i Malmö. Jag berättar vad jag minns av lokalen. Det finns ett kök, där alla fick ta så mycket man ville. Det fanns alltid ett överflöd av mat. Dumpstrad, antog jag. Det är inte svårt att känna igen dumpstrad mat (Jag menar, vem köper två flak drickyoghurtar och en säck broccoli? Och vem lyckas sno två flak drickyoghurt i affären?). Varje vecka anordnades ett vegetariskt folkkök dit alla var välkomna. Det fanns ett gym. Det fanns en cykelverkstad. Det fanns ett ta-och-lämna-rum för kläder, inklusive klädtryckeriutrustning. Det fanns toaletter och sovplatser. Det fanns inte en kvadratdecimeter som inte var täckt av grafitti, planscher eller annan väggkonst. Och så fanns det en scen och ett hackerspace.

Kring scenen fanns det en svartklubb som anordnades för att täcka hyran. Det var mycket streetmusik, mycket subversiv musik, mycket socialistisk musik, mycket queerpolitisk musik. Att hyra en stor industrilokal i Malmö är inte det billigaste, och hyran behövde fås in på något sätt. Hackerspacet på ovanvåningen – Forskningsavdelningen eller “forsken” – låg mellan biblioteket och klädrummet och var platsen jag hängde på när jag var på Utkanten. Vi byggde alla möjliga grejer, kodade grejer, hackade grejer, experimenterade med musik, och så vidare. Jag lärde mig massor. Hela stället var en smittohärd för konst, kreativitet och produktivitet. Det pågick alltid massor av konstprojekt där. De var ofinansierade och gjordes utan någons tillåtelse. Det var bara att komma dit och börja bygga, hacka eller skapa. Direkt på väggarna om man ville det.

För att summera 2: 2009, precis innan klimattoppmötet COP15 i Köpenhamn, gjordes en razzia mot Utkanten på grund av den svartklubb som fanns där. Man misstänkte brott mot alkohollagstiftningen. Jag var aldrig på svartklubbarna, så jag kan ju knappast uttala mig om vad som hände. Menvad jag förstått från artikeln i dagens Skåne Fria verkar den enda åtalade ha blivit friad. Nåja, låt oss inte fastna vid svartklubben. Polisen – som gick in för att stoppa en svartklubb – gick av någon anledning upp för trappan från svartklubben, genom biblioteket och/eller klädrummet, in i hackerspacet. Såldes det där alkohol? Troligtvis inte. Forsken hade inget att göra med svartklubbsverksamheten. Det är svårt att nog påpeka hur obefintliga kopplingarna mellan svartklubbsverksamheten och forsken är. En dålig analogi är att jämföra med om polisen skulle ha brottsmisstankar mot ett café i ett köpcentrum, och samtidigt under razzian gå in i klädaffärer i samma köpcentrum.

Men de nöjdes sig inte där. De beslagtog en hel del saker från Forsken som var helt orelaterad till svartklubben, och som inte användes för något brottsligt eller var brottsligt att inneha. Här kan ni läsa vad som beslagtogs. Bland annat rör det sig om sex datorer och en hårddisk.Vad jag vet är inget på listan förutom möjligtvis spritflaskan olagligt att ha. Det dracks sprit då och då på Forsken, men aldrig av minderåriga (eftersom nästan ingen var minderårig) och det såldes aldrig.

Såhär skriver idag Skåne Fria:

I samband med razzian beslagtogs förutom alkohol även ett flertal datorer, pepparsprej, laserpekare, slangbomber, delar av en polisuniform samt två nyckelmaskiner. Flera av datorerna, laserpekarna och nyckelmaskinerna tillhörde ”Forskningsavdelningen”, ett så kallat hackerspace som låg på våningen ovanför den konsertlokal där det skulle ha sålts alkohol.

Nyckelmaskinerna och laserpekarna förstördes tillsammans med pepparsprejen och slangbomberna då de ansågs kunna användas vid brott eller förberedelse till brott. Något som Rajmo från Forskningsavdelningen är kritisk till.

– Vi försöker förstå hur saker och ting fungerar. Det är det Forskningsavdelningen gör och det är det som nyckelmaskinen användes till. Laserpekarna skulle användas för att skapa en ljusgraffiti med hjälp av en projektor, säger han och fortsätter:

– Flera höll också på med lås som hobby. Det är en stor sport utomlands. Nu fick de sluta med det för att vi inte hade råd att köpa nya maskiner.

Åklagaren Bo Birgerson som beslutade om förverkandet menar att det fanns misstankar om att föremålen kunde användas vid förberedelse till brott.

Är det olagligt att äga en nyckelmaskin?

– Nej, men det behövs en betydligt lägre grad av sannolikhet vid misstanke om brott för att besluta om ett förverkande än för att fälla någon för en brottsdom.

Varifrån fick ni de misstankarna?

– De uppgifterna kommer från ett utredningsarbete som jag inte kan kommentera på grund av sekretesskäl.

Många – även Sydsvenskan när det begav sig – spekulerade i huruvida angreppet mot Forsken var motiverat utifrån säkerhetspolisarbete inför klimattoppmötet. Liknande saker har hänt innan. Inför europeiska toppmöten har polisen gått in och slagit ut revolutionära gruppers kommunikationscentraler för att sabotera. Vad jag vet skedde inget sådant arbete på Forsken. Men det kan mycket väl ha skett. Det som avgör är dock inte huruvida det skedde, utan om polisen misstänkte det eller ej.

Men jag tycker att det är irrelevant. Det finns ett annat tydligare skäl för varför man agerade så brutalt mot Forsken. Det var ingen hemlighet att både Utkanten och Forsken var ett rum för djupt kritiska socialister och anarkister. Kritiken mot våldsmonopolet såväl som äganderätten våldsmonopolet uppehöll var en regel snarare än ett undantag. Politiska diskussioner förekom hela tiden. Framför allt agerade man ständigt subversivt. Att kliva in i Utkanten var som att i ett steg bli en närvaro i en juridisk gråzon. Väggarna var täckta av grafitti – som överallt är förbjudet. Det första man möttes av var rökrummet, där enda regel var att “man får röka allt”. Ingenting på Utkanten ägdes. Någonsin. Ingenting på Utkanten såldes. Någonsin. Maten delades. Platsen delades. Den borgerliga samhällsordningen kunde inte ta sig in i lokalen.

Det var knappast konstigt att polisen inte brydde sig så mycket om att vara försiktiga och att hålla sig till det rimliga och ärliga. De hade noll respekt för platsen. Att släppa in Malmös polis på ett anarkistiskt aktivitetshus som utkanten är som att släppa en en genomrasistisk poliskår i en moské. De var glada över att få spotta på de anarkistiska ungdomarnas livsverk.

Jag kommer nog aldrig att förlåta polisen för det. Det handlar inte om min långsinthet utan vad jag förstod den kvällen. Allt snuthat jag bär på föddes den kvällen. Sedan dess har det matats och matats och matats. Men det började där och då. Det var då och fattade vilken roll polisen spelar i samhället. Det var då och förstod att polisen inte här för att skapa en rättvis värld. Utan precis tvärtom.

Leave a Reply