Snuthat och rädsla

Folk som tror att snuthat endast är avsky har inte förstått att rädslan är en lika viktig komponent. Vi har inget försvar. Dom kan slå oss, trycka pepparsprej i våra ansikten, kväva oss, mörda oss. Vi får inte försvara oss, och rättssystemet kan inte. Maktlösa.” skriver ”Vilda vänstern” på twitter när mordet av Sinthu Selvarajah än en gång togs upp i nyheterna efter att rättsläkaren nyligen konstaterat att polisens handlande kvällen han dog var dödsorsaken. Efter att de fem poliserna misshandlat honom med batonger satte de dödlig vikt på hans rygg, tömde tre burkar pepparsprej på honom och drog en plastpåse över munnen. ”Var och en för sig kan har orsakat, men att alla händelser ihop har lett till mannens död, det är säkert” menar rättsläkaren.

De fem beväpnade och rustade poliserna gick in med sköld, batonger och pepparsprej och kom ut en kvart senare med ett lik. Ingen av dem har på två år fått något slags straff eller disciplinär åtgärd. Felaktiga uppgifter har lämnats till rättsläkaren vid obduktionen. De viktigaste vittnena hördes inte. Förhören med polisen styrdes tydligt för att underlätta att lägga ner undersökningen. En viktig utredning av ett brutalt våldsbrott har skötts skandalöst dåligt. Om allt detta har P1 Dokumentär och Ekot rapporterat. Tyvärr är det inte otypiskt för polisarbete. Vi kan känna igen lögnerna, brutaliteten, manipuleringen av rättsprocesserna från t.ex. när polisen sköt ihjäl en person i Bagarmossen i somras, eller i Husby för tre år sedan, när polis sköt rakt in i en demonstrerande folkmassa 2001, eller från våldet mot Osmo Vallo. Men aldrig åker någon dit för det.

Men nog om vad som hänt. Frågan är vad det betyder för oss. Här vill jag vända tillbaka till det inledande citatet. När poliserna kommer undan alla konsekvenser för sitt våld påminner det oss om vår och vår närmsta situation. När jag genom Arbetaren första gången hörde om hur poliserna dödat Sinthu Selvarajah gick mina tankar direkt till de vänner jag har som varit eller är inlagda för psykiatrisk vård. Samma sak händer varje gång jag stöter på någon polisen mördat och kommit undan med. Jag tänker ”vem av mina nära kan det vara nästa gång?”. Och det förvånar mig hur ovanligt det är att folk reagerar så. Har inte de flesta av oss nära som lagts in för psykiatrisk vård eller varit störigt fulla offentligt? Som demonstrerar med yttre vänstergrupper? Som bor i Husby eller liknande förort? Varför reagerar vi då inte mer när uppenbart ofarliga drabbas av – som första obduktionen av Osmo Vallo kallar det – plötslig död vid polisingripande?

Med polismord finns en dubbel sorg: mordet kan aldrig göras ogjort, och de anhöriga kommer aldrig att få upprättelse. Inte bara har polisen rättsväsendet på sin sida, de har dessutom ett av landets mest imponerande PR-arbeten i social media (upphandlat av PR-byrån Prime). Inga myndigheter är så kontroversiell att kritisera som polismyndigheterna ens när man, som vid sådana här händelser, kritiserar enskilda eller en specifik grupp anställda. Själv kan jag bara längta till den räfstens dag Jesaja pratar om när jag läser om rättsprocessen efter Sinthu. När de svaga förvägras rättvisa och de fattiga berövas sin rätt är det inte nåden jag längtar efter från herren, utan domen. Jesaja lovade oss den också. ”Skonas de onda lär de sig aldrig det rätta, och rättvisan kränks av våldsmän, de ser inte Herrens majestät.” menar Jesaja (26:10). Det är dags att börja lyssna.

Liberalism och judiska frågor

I Sartres Anti-semite and Jew kritiseras inte bara övertygade antisemiter utan också de han kallar democrats som är jämförbara med socialliberaler. De som på ytan bryr sig om judar men ändå är oförmögna att bygga ett samhälle som välkomnar judar. “The anti-Semite reproaches the Jew wirth being Jewish; the democraft reproaches him with wilfully considering himself a Jew. Between his enemy and his defender, the Jew is in a difficult situation: apparently he can do no more than choose the sauce with which he will be devoured. We must now ask ourselves the question: does the Jew exist? And if he exists, what is he? Is he first a Jew or first a man? Is the solution of the problem to be found in the extermination of all the Israelites or in their total assimilation?” (s. 58)

Sartres poäng är att antisemiten vill göra juden judisk för att motivera att upphäva honom som människa (mörda honom). Liberalen vill upphäva hans judiskhet för att motivera att han ska ha samma rättigheter (assimilera honom), en klassisk tanke i fransk postrevolutionspolitik. En av sakerna liberalen fruktar hos den judiska minoriteten är att minoriteten utifrån sin position ska utveckla “a consciousness of the Jewish collectivity – just as he fears that a “class consciousness” may awaken in the worker” (s. 56-57), att de utifrån sin sociala position ska förstå sig själv som en minoritet och ställa politiska krav utifrån det.

Den här synen på judar och judiska organisationer är med mig när jag läser Göteborgspostens artikel om att Vänsterpartiet hoppar av samlingen Länsstyrelsen organiserar för att hedra förintelsens offer som passande nog kallas “Samling för demokrati” (vad nu det har att göra med förintelsens offer). De motiverar avhoppet med att de “tycker att det är en skymf mot förintelsens offer att göra den här manifestationen tillsammans med ett rasistiskt parti”. Läser man vidare kan man läsa att

Det är inte bara Vänsterpartiet som har diskutera[t] om det är lämpligt att Sverigedemokraterna finns med. George Braun, ordförande judiska församlingen i Göteborg, berättar att han själv nyligen lyfte den med landshövding Lars Bäckström, som är den som står som huvudarrangör.
– Det har ifrågasatts länge om Sverigedemokraterna är lämpliga att vara med, eftersom det handlar om en minnesdag för Auschwitz befrielse.
Hur ser ni från församlingens sida på det?
– Vi har haft uppe frågan helt nyligen och jag har tagit upp den med landshövdingen. Vi har talat om det, men det finns inget beslutat.

Judiska församlingen har alltså också protesterat mot att Sverigedemokraterna är med. Den överlägset största judiska gruppen – ashkenazijudarna – var nära att utrotas helt under förintelsen (vilket var ett uttalat mål). Än idag lever samma nazistiska rörelse och än idag förnekas utrotandet av judar. Och det verkar inte bli mindre. Så det finns fog att tro att Göteborgsposten och Länsstyrelsen kommer att ta den här synpunkten på allvar. Så sker dock inte. Länsstyrelsen har inte ändrat beslutet att bjuda in Sverigedemokraterna, och förvånande nog får de inte ens kommentera beslutet.

Nej, istället får Sverigedemokraterna genom Jörgen Fogelklou (konstaterad övertygad antisemit) kommentera anklagelserna, och utan att få följdfrågor avfärdar han anklagelserna som trams. Efter att vi vet att han är en av de antisemiter som gör att vi behöver minnas förintelsen.

Så enkelt kan man avfärda och osynliggöra den judiska församlingens och därmed den judiska gruppens ägande av minnet av nazisternas försök att förinta den judiska gruppen. Judar tillåts finnas som individuella människor, men inte som grupp. Kollektiva judiska åsikter, även när det gäller förintelsen, erkänns inte.

Liberal idéskolning

Jag läser folkpartiets debattartikel om förbud mot religiösa friskolor men varje gång de försöker föra ett faktiskt resonemang påminns jag om Sartres fantastiska ord om Camus L’Étranger:
“Each sentence refuses to exploit the momentum accumulated by preceding ones. Each is a new beginning. Each is like a snapshot of a gesture or object.”
Första satsen i resonemanget är en klyscha, nästa sats är en mening om deras politik. Bryggan däremellan får läsaren fylla i efter förmåga. Det kan vara en framgångsrik retorisk modell, för då kan läsaren helt anpassa texten efter den egna värdegrunden. Genom hela artikeln insinueras också många empiriska påståenden mellan raderna utan att dessa ges stöd i forskning.
 
Jag rekommenderar att ni läser Camus L’Étranger istället. Den är mycket bättre och skrivknepet kommer mycket mer till sin rätt där.

Inget misstag att polisen utreder autonoma för terrorn mot asylboenden

polismästare

En polis i Nyhetsmorgon sa imorse att de utreder den autonoma miljön (För er som inte talar babylonska: de menar syndikalister och yngre kommunister typ) som en av spåren kring den pågående terrorn mot asylboenden. Samma “autonoma miljö” som haft stor del i att koordinera mycket av flyktingmottagandet och resorna för transitflyktingar de senaste månaderna. Samma “autonoma miljö” som i decennier kämpat för öppna gränser och minskad jakt på papperslösa. Det låter himla skumt. Men är det himla skumt? Jag vill hävda att det inte är skumt att polisen utreder det spåret, eller att de kan säga det öppet i nationell TV.

kålsupareEn del av den “kålsuparteori” som högern med Birgitta Ohlsson i spetsen jobbat länge för att sälja in har handlat om ersätta vår gamla förståelse av fascistisk terror med flummet om “våldsbejakande extremism” där organiserade fascister jämställs med den utomparlamentariska vänstern (och “våldsbejakande islamism”). Den har kritiserats en hel del, av forskare och av aktivister. Samtalskompassprojektet är bara det senaste steget i den strategin. Den politik de senaste regeringarna fört har utgått från väldigt bristfällig metodologi, vilat på “experter” som refererat till varandra och varandras teorier snarare än till den mätta och studerade verkligheten och har inte haft någon koppling till den akademiska forskning som gjorts på högerextrema sedan andra världskriget. Det mesta verkar vara ideologiska hafsverk.

Men det här är en story som spunnits ihop rätt länge. Jag var själv en del av etablerandet av den retoriken i mina tidiga tonår. Varje gång ljuset riktades mot högerextrema fanns det någon där, redo att påpeka “men vänstern då, deras våld?”. På samma sätt fanns det alltid folk som var redo att kommentera vilken nyhet om den yttre vänstern som helst med att påpeka att det fanns några på ytterkanten som sysslade med våld. Det var inte fascister som sysslade med sådant, det var mina helt vanliga liberala vänner. Det hände både på internet, i skolan och på fester.

De blåare tidningarna är inte sena på att haka på det spinnet heller. Till och med vänsterpartipolitiker och sossar associeras med den våldsbejakande vänstern med skumma resonemang. Nu senast var det två politiker som varit i samma demonstration som några personer (med oklar politisk hållning) som skrikit antisemitiska slagord. Det påstods då att “[d]et är inte första gången vänsterpolitiker figurerar i samma sammanhang som våldsbejakande aktivister”. När artikeln självt påpekar att båda inblandade politikerna tydligt tagit avstånd.

kålsupare2

Det finns två saker vi riskerar att förlora här. Dels är det här ett sätt för högern att vinna mark och acceptans. “Enligt dagens officiella jargong existerar det alltså en extremvänster men ingen extremhöger” konstaterar Rasmus Fleischer i Aftonbladet. Det extrema våldet flyttas i mediebilden från högerextrema – där det faktiskt ligger – till autonom vänster. Men det är inte det jag är mest oroad för.

Vad jag är mest oroad för är hur det här kommer att påverka våra möjligheter att förstå, förklara och förhindra fascistisk organisering och fascistisk terror. Hur länge till kommer folk våga gå på demonstrationer mot fascism? Hur länge till kommer folk våga ryta tillbaka mot folk som försöker rekrytera röster till fascistpartiet? När den mångfald av teorier, praktiker, strategier och taktiker som byggts upp av vänstern kollektivt avfärdas som våldsbejakande extremism finns det inte mycket kvar att göra. Kanske att von ober-moralisera över sverigedemokrater som uttrycker sig plumpt på facebook? Dela självförhärligande kampanjer från nyhetstidningar och andra företagsrörelser på social media? Då kan fascisterna iallafall få arbetsro när de bränner flyktingförläggningar.

tanten

JO-anmälan mot polisen i Stockholm om åsiktsregistrering mot Högdalens husockupanter

Jag har JO-anmält Polismyndigheten i Stockholms län för den åsiktsregistrering de utfört mot husockupationen i Högdalen. Jag har fått mycket hjälp av Misja de Rond som sett över de juridiska aspekterna i texten och av Micaela Kedhammar som haft mycket mer koll på händelseförloppet och detaljerna än jag har. Stort tack till dem! Anmälan finns här under.

 

Namn: Gerson, Isak Thomas.

Mot vem riktas anmälan

Myndighet och/eller tjänsteman som anmälan riktar sig mot

Polismyndigheten i Stockholms län

Beskrivning av ärendet

Beskriv vad som hände och när det ägde rum

I våras bildades ett nätverk som hette “Högdalens vänner” som samlade boende i Högdalen med näromåde kring politisk organisering i bostads- och stadsplaneringsfrågor. Agendan var att hitta sätt att uppmärksamma och motverka den utveckling man såg där fattiga hyresrättsboende på sikt tvingades bort från Högdalen till förmån för inflyttandet av en rikare bostadsrättsboende population.

I slutet av en politisk aktivitet Högdalens vänner höll i Högdalen ockuperades ett hus som tidigare använts av det offentliga men nu sålts till bolaget Veidekke som planerar att bygga dyra bostadsrätter på marken – en fråga som Högdalens vänner genom sin informationssida på internetsidan Facebook bevakat löpande. Sedan ockupationen har aktivisterna i huset hållt politiska möten och kulturella aktiviteter för att uppmärksamma och förändra i bostadsfrågorna i Högdalen.

Både Högdalens vänner och den grupp av husockuperingsaktivister som växt fram kring husockupationer har varit ideellt drivna och öppna för alla. Under ockupationens gång hölls direktdemokratiska stormöten omkring två till tre gånger om dagen där allt från praktiska frågor till politiska värderingar diskuterats och beslutats.

Det är den bakgrund som är nödvändig för att förstå händelseförloppet som är föremål för anmälan. Vad jag vill anmäla är att poliser i Stockholm den 2015-06-08 har upprättat en åsiktsregistrering av de som besöker byggnaden Högdalens Folkets Hus (Rangstaplan 22 i Högdalen). Enligt en anonym polis och den tidning som kontaktats (ETC, 2015-06-09, “Polisen registrerar alla som besöker ockuperade huset”) planerade poliserna att under en veckas tid spana på, fotografera och filma alla som rörde sig i området. Alla som rörde sig kring huset skulle dokumenteras, men polisen var särskilt intresserade av medlemmar i vissa specifika vänstergrupper som Antifascistisk aktion och Revolutionära fronten. En av de engagerade i huset har också ringt till polisen och diskuterat ärende. Inspelningen och transkriberingen av det samtalet bifogas till anmälan.

På vilket sätt anser Ni att myndigheten/tjänstemannen har agerat felaktigt?

Vi kan inte se att den spaning som bedrivits kan vara förenlig med Regeringsformens (1974:152) 2 kap. § 3 som förbjuder åsiktsregistrering. Samtliga besökare på möten, studier och kulturverksamheten på huset registrerades, vilket innebär att polismyndigheten förde ett register över vilka inom närområdets vänsterrörelse som engagerade sig i frågor om ökat bostadsbyggande och sociala satsningar i Högdalen med närområde. Den rimliga slutledningen är att det register polisen förde var ett register som utgick från politisk åskådning.

I frågan om samtycke till registreringen kan det konstateras för det första att poliser aldrig sökte samtycke av de registrerade, vidare att de försökte dölja sitt arbete för att slippa ta ställning till att folk inte samtyckte till registreringen, och slutligen att det är orimligt att anta att de som registrerades hade samtyckt om de blivit tillfrågade. Polisen hade genom dialogpoliser en kanal för att i förväg disktuera och söka samtycke till registreringen.

Vissa rättigheter som stadgas i Regeringsformens andra kapitel får begränsas i enlighet med §§ 20-24 i samma kapitel, men bara för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle, och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Det är svårt att se att beivrandet av ett olaga intrång i en oanvänd byggnad skulle motivera ett avsteg från förbudet i RF 2 kap. § 3. Särskilt inte då ingen kan bedömas ha befunnit sig eller skulle befinna sig i fara till följd av det olaga intrånget. Att inga säkerhetsrisker fanns med i bilden bekräftades regelbundet av inte bara aktivisterna själva utan också av dialogen med dialogpoliser.

Vi kan inte heller se att den spaning som bedrivits kan vara förenlig med Polisdatalagens (2010:361) ändamålsbestämmelser för personuppgiftsbehanding i 2 kap. §§ 7-9. Utredandet eller beivrandet av den eventuellt brottsliga verksamheten som skedde på platsen där spaningen bedrevs kunde antagligen ha skett utan det intrånget som gjordes genom åsiktsregistrering. Kan det ingreppet i besökarnas integritet inte stå i proportion till det brott som de kan ha misstänkts för.

Men även om spaningen skulle anses vara befogad enligt Polisdatalagens 2 kap. §§ 7-9 var spaningen av en sådan natur att det som inhämtades var känsliga personuppgifter, nämligen politiska åsikter. Därför är även Polisdatalagens 2 kap. § 10 tillämplig här, som förbjuder registrering med politisk åsikt som definierande faktor. Den åsiktsregistrering som har skett har alltså både kränkt medborgares rättigheter såsom formulerade i Polisdatalagen och brutit mot grundlag.

Jag vill också understryka att även om polisen blev påkomna och eventuellt har förstört det register som hann byggas upp (vilket för mig som potentiellt drabbad enskild medborgare är omöjligt att veta) är det inte det som är det viktiga här. Polisen planerade och började utföra sitt arbete på ett sätt som kränkte många medborgares rätt att inte åsiktsregistreras på ett sätt som förbjuds i Polisdatalagen och som strider mot grundlag. Det ska inte krävas visselblåsning och mediauppmärksamhet för att polisen ska avbryta den här typen av brott. Polisens rutiner och arbetssätt måste från början vara utformade på ett sätt som inte strider mot grundlag eller mot Polisdatalagen.

Till samtalet med polisen som bifogas anmälan bör en sak kommenteras. För det första talar polisen regelbundet om att syftet med registreringen inte varit att åsiktsregistrera. Men även om polisen talar sanning i den frågan kan inte frågan ta slut där. Den praktiska konsekvensen av att alla som besökte huset registrerades är att en åsiktsregistrering gjordes.

Övriga upplysningar

Bifogas till anmälan görs en inspelad intervju med en av de spanande poliserna samt en transkribering av samma intervju. Den artikel i ETC som det refereras till i texten finns att läsa här http://www.etc.se/inrikes/polisen-registrerar-alla-som-besoker-ockuperade-huset. Högdalens vänners facebooksida går att nå på https://www.facebook.com/pages/Högdalens-Vänner/460041857492836

Transkribering till JO-anmälan